Livet går vidare men hur???

Folk säger att livet går vidare, jag undrar bara hur??? Det känns som om jag blivit bestulen, bestulen på all som var mitt liv. Jag ser mig i spegeln och ser någon som inte är jag. Allt är bort, som om personligheten gick i graven men Jonathan.
Ångesten har vart för jävlig dom sista två dagarna. Ändå är jag här hos min dotter och älskade barnbarnet. Lilla Alfons är underbar, så söt så go. Emma är fantastisk som tar hand om sin son på egen hand. Jag har Tom, min stora son med stora ideal och sen Ludde, min minsta som har blivit så fin och bra. Jag älskar dom, villkorslöst, men samtidigt äts jag upp inifrån av sorgen och saknaden efter Jonathan. Avundsjukan på alla som har sina familjer intakta..hur kul är det?? Det äter i en, det river och sliter. Varför Jonathan kunde du inte se din egna storhet. Du är så älskad så saknad..