Alla sagor har sitt slut

Alla sagor har sitt slut oavsett om man vill det eller inte. Så sa min ängel till en vän i drömmen. Orden var så mycket han...så mycket Jonathan. Dom här sista dagarna har varit tunga, så tunga. Tårarna ligger där på lur hela tiden. Saknaden blir bara värre och värre. Orken är som bort, jag vill bara sova eller göra inget alls. Hur faan hittar man styrkan att gå vidare, hur lära man sig leva igen? Detta liv där inget är som det har varit. Hur hanterar man aldrigheten? Hur accepterar man att ens älskade barn inte finns? Det gör så ont....så jävla ont