Allt det jag missar...

När man sörjer någon man verkligen älskat och hållit av är det ibland väldigt svårt att hålla fast vid det man bör vara tacksam över. Inte pga av att man är otacksam, tvärt om, för vi som drabbats av svår sorg har på den hårda vägen mer än någon annan lärt oss vad som är riktiga problem och vad som inte är det.
Det handlar mer om att man inte enbart sörjer att den förlorade person inte längre finns här fysiskt , utan det handlar oxå om allt det man missar i framtiden. Att det som man är tacksam över oxå alltid ger en påminnelse över det man saknar. Och det mina kära vänner gör ont...fruktansvärt ont.
Det kommer över mig ofta att jag aldrig kommer få se Jonathan skaffa familj, inga små mini Jojjosar kommer någonsin krypa upp i mitt knä och kalla mig farmor. Till det bör tilläggas att jag är så kär i mitt lilla barnbarn Alfons, så kär och så tacksam, samtidigt som jag påminns om det onda att Jonathans gener aldrig mer kommer finnas här.
Jag sörjer att aldrig mer kommer hela syskonskaran vara samlade, och ni, jag är så tacksam och glad över mina 3 barn Emma, Tom och Carl-Ludvig , men varje gång vi samlas kommer det alltid bli en påminnelse att en fattas, vår ängel Jonathan. Varje högtid, varje födelsedag, varje lycklig stund för mig eller någon annan i familjen påminner om den som inte finns här och kan dela vår upplevelse. Dödsdagar, årsdagar, veckodagar, födelsedagar som vi för alltid kommer ha ont av och som vi kommer få fira på en gravplats. Ljus som tänds påminner om om ljusen som brinner för våra änglar.

Det finns många saker jag är tacksam över så tro inte att vi som sörjer någonsin glömmer dom vi har kära. Men många situationer gör ont, ont på ett sätt som ni andra inte kan förstå. Så ge oss utrymme att få stunder där vi får vara till synes otacksamma, låt oss få prata om våra änglar lika naturligt som ni pratar om era barn som finns här. För livet som sörjande är svårt. Mycke svårt. Vi tvingas leva med det för resten av våra liv. Denna eviga saknad...Vi tvingas leva med vår sorg, vår ångest, våra skulkänslor, vår ilska och vår kärlek som ska integreras i vårt dagliga levene..Det är svårt mycke mycke svårt. Men jag vill ändå säga...

Älskade barn,Emma, Tom, Ludde, Jonathan. Levande och du som finns någon annanstans. Jag älskar er alla lika mycke. Ni är alla lika stora delar av mitt liv. Ni är allt <3
Lilla Alfons, mormors hjärta..älskar dig
Mina älskade Krille som fortfarande står vid min sida, han som bär mig när jag faller, han som ser mig med kärlekens ögon. Jag älskar dig
Till min syster, mor och far som alla gör vad dom kan för att jag ska må bra..Jag älskar er
Till Busan, min hund, som ger mig villkorslös kärlek..jag älskar dig
Mina vänner, gamla som nya, alla fina änglamammor jag lärt känna, tack för att ni finns i mitt liv. Utan er vore livet outhärdigt..
Till naturen och djuren, utan er skulle jag aldrig finna kraft. Ni är min livsenergi