Ännu en vecka har passerat utan Jonathan...sekunder blir till minuter, minuter blir till timmar och timmar till dagar och dagar till veckor. Det är otroligt det här med tiden. På en sekund kan ens liv förändras, slås i spillror för att sedan aldrig aldrig bli det sammma igen. Ena sekunden så levande och andra borta för alltid.
Gruvar mig för det som ska hända på fredag...Jag ska bära min son i en urna och gräva ner honom under jord. Jag har burit dig i min kropp, jag kände dig och älskade dig innan du ens var född och nu ska jag tvingas lägga det som är kvar av dig på en utsedd plats på kyrkogården. Det kommer bli smärtsamt. Men på något sätt känns det som det är min sak att göra det. Jag vill göra det..Men jag är rädd...rädd för all den smärta och sorg jag kommer känna, rädd för vilka undertryckta känslor som kommer att komma fram.
Jag hade en ganska bra dag igår älskade ängel.Mina vänner Tomas och Veronika kom på besök..Dom hade sina papegojungar med sig. 3 ljuvliga söta små gröna under i en låda som handmatas var 4e timma. Du hade älskat dom. Kusinen din var hemma. Det gör ont att du inte var där, ont att se dina vänner leva medans du är nån annanstans. Du gör dig påmind och sorgen är med mig i alla ögonblick. Munnen skrattar men hjärtat gråter.
Krille finns här, han älskar mig trots allt vi får gå igenom. Han sörjer med mig älskade ängel. Jag hoppas du vet hur speciell du var för honom oxå. Vi pratar om dig...det känns skönt att nämna ditt namn. Men du fattas oss varje vaken minut..
2 kommentarer:
usch :(
lider med dig. aldrig varit på en begravning o hoppas få slippa de dem närmsta åren. hoppas att de kommer o att de går så bra som möjligt trots att ja vet att de kommer komma MÄNGDER med tårar =(
så kände jag också att jag ville bära urnan o sänka ner den. från första sparken i magen in i det sista så kändes det. det var tung o är smärtsamt men du kommer fixa det. jojjo kommer sitta på din axel o ge dig stöd. kram susanna johansson
Skicka en kommentar