Jag hade en helvetisk dag igår. Sorgen och saknad slog till med sådan kraft att all mening med livet bara försvann, den rann av mig som regnvatten på ett löv. Kvar fanns bara saknad och tårar.
När den slår till känns det som alla nerver i kroppen lägger sig utanpå skinnet, jag vill fly från det enda jag inte kan fly ifrån....Mig själv.
..Jag grät hela kvällen älskade ängel, jag grät för stunderna med dig som aldrig kommer igen, jag grät för att du aldrig förstod din egen storhet och jag grät för alla oss som är kvar och måste bära saknade efter dig.
Jag kommer ihåg Jonathan, när du satt på golvet i ert rum på Toarp, du var knappt 5 år fyllda, du satt där med en ABC bok och du läste högt..Hörde jag rätt?? Vem hade lärt dig och läsa älskade ängel? Du knäckte läskoden med hjälp av en sliten tunn bok med bokstavsrim, en bok som du älskade. Redan då var du steget före :) Så många minnen...
Förstod du inte att mitt liv aldrig kan bli helt utan dig? Jag vill inte klandra dig Jonathan för jag vet, jag vet hur det känns när mörkret och hopplösheten sluter sig runt en, men ibland blir jag arg..Arg på valet du gjorde. Du hade så mycket att ge oss andra, du var klok och kärleksfull. Varför lyssna du inte på mig? Jag vet att du var deprimerad, det är en sjukdom, men ändå är det så overkligt att du, att du din spillevink kunde välja att lämna oss. Det går fortfarande dagar som jag förnekar det..Jag vill inte tro.
Men älskade ängel, tro inte, inte ens för minut att min kärlek till dig kommer upphöra, eller att jag är mindre stolt över dig nu. Jag bryr mig inte om vad du hann prestera eller inte. Det är oviktigt idag, utan jag är stolt över den person du kom att bli. Dina värderingar, ditt sätt att behandla andra, dina aldrig sinande idéer och din förmåga att se det stora i det lilla.
1 kommentar:
Vill ge dig många styrkekramar!
Skicka en kommentar