Den här sidan fick jag av min älskade son Jonathan i Julklapp å 2007. Föga visste jag då att han skulle lämna oss den 13 juni 2010. Om jag ska vara ärlig har jag inte tänkt så mycket på det här förrän nu.
Min son tyckte jag besatt så mycket klokhet och att det fanns så mycket inom mig som skulle ut. Nu Jonathan ska detta bli mitt sätt att hedra dig. Den här är för dig och mig och för andra som vill.
Men dig kunde jag prata om allt..Om allt mellan himel och jord..allt från galenskap till kärlek. Du lyssnade alltid. Våra samtal fattas mig. Jag vill ta min telefon och ringa som så många gånger förr, men det finns ingen telefon i himlen :( Det gör såååå ont..så ont.
Jag bär en saknad i min själ och mitt hjärta. Ett stort svart hål finns där nu. Ibland kan jag dölja det, men för det mesta lyser det igenom. Jag tar på mig "gladmasken" men den är falsk och allt som är falskt tar energi. Jag vill slita den av mig, skrika och slå, men mitt förnuft håller mig sansad även om jag inombords gråter. Sorgen förlamar mig, ger mig tankar som skrämmer mig, men för dina syskon, som jag älskar högre än livet själv, måste jag härda ut. Jag lever för dom nu, inte för att jag själv vill. Jag hoppas att jag nån gång hittar glädjen i mig själv, i livet och att jag blir vän med sorgen och saknaden. Den kommer aldrig att lämna mig, det vet nu, men jag hoppas den lindras med åren. Älskade Jojjo ...du fattas mig..
1 kommentar:
Fu va hemskt! Jag hoppas att du med tiden kommer att må bättre även att jag förstår att man aldrig kan tänka sig in i hur det är att förlora någon som betyder så mycket. Tiden läker inte alla sår med förhoppningsvis kan man lära sig att leva med sorgen man alltid bär med sig.
Många kramar till dig
Skicka en kommentar